Under min utbildning fick vi göra en del projekt där syftet var att själva komma på svaret på frågan, när lär barn sig. Vid ett tillfälle när jag var riktigt less på att inte få raka svar och helt hänvisades till egna upptäckter och slutsatser frågade jag vår pedagogiklärare om vad han ansåg.

Hans svar var:

Barn lär sig när de tycker att det är (1) spännande, (2) roligt, (3) intressant och (4) i sammanhang.

Det var ett tydligt och klart svar. Själv tänkte jag att det är märkligt hur något som tycks invecklat och svårt ska förefalla så enkelt. Jag hade med mig hans ord under mitt arbete som lärare och jag upplevde att det verkade stämma. Det var verkligen så att jag upplevde att barnen lärde sig när jag såg deras “ögon glittra”.

Märkligt… ska det vara så svårt att förstå detta… egentligen inte! Vi tar lättare in när vi sänker garden, när vi är lugna, när vi känner samhörighet, när vi upplever respekt, när någon tycker om oss, när vi upplever att vi kan vara de vi är, när vi törs säga att vi inte förstår, när vi inte ljuger för oss själva, när vi förstår att vi kanske behöver hjälp och törs säga det, när vi upplever stöd hemifrån eller från någon annan…

Det finns många, många tillfällen vi lär oss och det är vårt inre “driv” som tar oss framåt.
Kan det vara så att vi lär oss det vi själva upplever? Kan det vara så att vi har svårare att lära oss av det andra upplevt? Kan det vara så att vi ska skilja på INFORMATION och KUNSKAP?
Information är det andra upplevt och kunskap är det vi själva upplevt. Hur och när barn lär sig är en komplex fråga. Vi ska inte glömma föräldrarna i detta sammanhang. Inom skolan är det oerhört viktigt att ha en bra kontakt med föräldrar – det är de som kan vara, och förmodligen är, de som vet mest om sina barn…